onsdag, juni 26

En vandring mot något magiskt!

Jag är så oerhört lyckligt lottad med att bo med mannen som jag älskar. Jag är helt säker på att han är den som jag kommer att spendera resten av mitt liv med, det behöver jag inte ens fundera över!

Det finns gott om människor i mitt liv som jag brutit kontakten med av olika anledningar. Bland annat ett ex som jag inte pratar särskilt mycket om. Av flera anledningar så bröt jag helt med honom för att jag inte mådde bra av den relationen. Det är viktigt att komma ihåg det! Mycket kan man stå ut med! Självklart! En hel del måste man stå ut med, för att ge varandra utrymme och plats att växa!

Nu har jag bestämt mig för att bara omge mig med människor som respekterar mig, behandlar mig väl och som jag mår bra av. Men hade jag kunnat åka tillbaka några år i tiden och träffa mig själv i den relationen, eller i alla fall under den tiden då relationen inte längre var bra och han inte längre var en trevlig pojkvän och livskamrat, då hade jag slagit mig själv i ansiktet och skällt ut mig själv ordentligt! För vem fan står ut med ett sånt beteende!?

Som tur är så går inte det! Och som tur är så lär man sig av alla upplevelser i livet, allt gör att man växer upp och lever! Och utan den upplevelsen hade jag inte haft Magnus i mitt liv nu. Och jag hade inte vetat så självklart att vi är på väg någonstans magiskt, och att varje stund i mitt liv just nu är magisk!





lördag, juni 15

Du är ju aldrig här

Det är så svårt att få allt att gå ihop. Det kanske bara är så att jag omger mig med människor som gärna vill omge sig med mig. Men jag får inte ihop det.

Igår träffade jag vänner från förr igen över några glas vin och tårta för fina syster och fina David. Och alla som spärrade upp ögonen av överraskning och kramade mig hårt sa samma sak:
"Du är ju aldrig här!"

Och mannen som jag älskar, som jag lever med och som jag ska leva med resten av mitt liv tycker samma sak. "Du åker ju alltid iväg från mig!" Bort på kurs, bort, bort, bort långt bort och jag vet faktiskt inte var jag tar vägen...

Så jag har min familj, jag har min kärlek, jag har mina "Uppsala-vänner", jag har mina tjejkompisar som hängt med sen högstadiet, jag har vänner från kyrkan och alla andra vänner som halkat in på ett bananskal eller bara uppstått ur tomma intet. Jag sysselsätter mig med sådant som gör att vänner uppstår och stannar kvar!

Och alla säger samma sak: "Du är ju aldrig här! Var är du?"

Vad ska man göra åt det då? Jag är inte mer än människa.
Jag studerar heltid och tycker faktiskt att det är kul och vill lägga ner min tid på det.
Jag prioriterar kvalitetstid med mannen jag älskar, just för att jag älskar honom.
Jag prioriterar att träffa min familj, just för att de är min familj!
Jag försöker träffa alla som vill träffa mig, men ibland går det inte ihop!

Jag är bara en människa och jag VÄGRAR känna skuld över det!


onsdag, juni 5

Att slappna av efter en termin...

Kom hem, efter en mysig lunch med min klass, satte mig i soffan. Började gå igenom uppsatsen EN SISTA GÅNG. Kompletterade det som saknades, utvecklade lite tankar... började tänka "Nej nu får det f*n vara nog". Stängde ner datorn, bestämde, nej nu är jag klar. Slappnade av i två millisekunder... och då slog det till med 200%!

Jag har de senaste dagarna känt att ännu en visdomstand är på G. Men igår! Hela munnen gjorde ont! Tog en alvedon och försökte tänka bort det. M fick mig att ta en till alvedon efter ett tag eftersom "en aldrig hjälper!".

Kände mig lullig och höll på att somna i soffan vid 20.00.
Gick och la mig, 20.30! Blev yr av att ligga ner och kände att hela huvudet spände.
Fick panik, kollade vårdupplysningen, fick ännu mer panik! Vill inte, vill inte, VILL INTE behöva åka till sjukhuset! Hatar sjukhus! (Varför alltid denna panik över lite sjukdom?)
Kollade temperaturen och försökte glömma paniken och få hjärtat att slå i normaltakt under väntan.
Ingen feber dock, PUH!

Bad om ett glas vatten, drack troget en klunk men inte mer, somnade innan flogstavrålet... Sov närmare 12 timmar och idag känns det lite bättre!

Hej sommarlov!

lördag, juni 1

Sommarlov!!!

Idag är en sån dag. Jag känner det i benen. Vi åt frukost på balkongen, i solen. Nygräddade scones med tre olika sorters marmelad och nybryggt kaffe.

Idag vill jag ut! Jag vill göra saker, träffa folk! Springa, skutta, skratta, spela spel, hänga på en filt och bara ha det allmänt härligt! En hemmafest i ett kök, som för två år sedan. Med en trasig klädhängare, en trasig toalettstol, en hångelhörna på en fårfäll och att någon får luggen avklippt med en sliten kökssax!

Men nej, idag måste jag plugga. Ikväll kanske jag får Magnus att titta på film med mig, men mer än så lär det inte bli just nu. En vecka kvar, sen blir det bal och champagne!

Sen blir det bara ben och korta sommarklänningar!

(Världens bästa bild från förra sommaren!)